Julspecial: Direktörsmorden del 3
Detta är tredje delen i en serie av fyra om Direktörsmorden. Berättelsen är fiktiv, alla namn är påhittade och alla likheter med döda och levande personer är oavsiktliga. Nästa söndag kommer nästa del.
Henrik Larsson tittade runt om kring sig i konferensrummet. Där stod Lisa, ansvarig för sociala medier, och som hade noterat hur Karl Nordberg bråkat med någon strax innan han tagits till daga. Bredvid henne stod Olle, en kriskonsult som hade ett möte inbokat med Karl. Om vadå? Sedan var det även två andra personer i rummet. En Andrea Yu som Henrik först inte hade känt igen, var ny marknadschef över ett dotterbolag till det stora försäkringsbolaget. Bredvid henne stod en okänd yngre man som såg ut att vara anställd hos henne. Han var skallig trots sin ringa ålder var väl det ena som egentligen stack ut på en annan rätt slätstruken personlighet. Henriks hårväxt själv var fortsatt kraftigt och pojkaktigt yvigt.
Henrik tittade ut genom fönstret, över staden där ute, och försökte samla tankarna. Samtliga i lokalen var tysta och lyssnade vaksamt efter nya ljud som skulle uppstå, men inget höres förutom de upprepade varningsutropen om terrorangrepp. Det hade nu gått närmare 10 minuter och ingenting hade förändras. Utanför tycktes livet pågå som vanligt. Bilarna åkte längs Ringvägen och folk gick på gatorna. Inga brandbilar, polis eller andra blåljus syntes till.
Lisa blickade ut på det tomma kontorslandskapet genom konferensrummets glasinklädda väggar. Hon gick fram till Henrik och pratade med dämpad röst: ”Du, jag behöver verkligen gå på toa, det verkar väl vara lugnt det här åtminstone tillfälligt eller vad säger du?” Henrik studerade Lisa för att försöka känna in hennes sinnestillstånd. Hon verkade oväntat lugn. ”Ok”, sa han något trevande och tittade åter bort mot staden därute i jakt på någon förändring.
Strax efter Lisa passerat ut genom dörren glider Olle upp bredvid Henrik. Han verkar desto mer orolig. ”Du, vad fan är det som händer? Mobilen är helt död och Karl hade en hel del han ville prata om”, orden smattrade ut genom munnen på Olle, vilket fick Andrea och den andra mannen att titta upp. ”Vad menar du, jag trodde du ringde 112 när du såg Karl, därute i trapphuset?”, replikerade Henrik ”Jag försööökte. Men, det bara dog i samband med att dörrarna slog igen. Har ni någon störningssändare eller liknande? Eller vad fan är det här med terroristskiten? Vad skulle de vilja komma åt här?”
Henrik fortsatte att titta ut och försökte dra sig till minnes den dragning han fått från säkerhetskonsulten för någon månad sedan. Han kunde inte komma på något störningssändare. ”Karl är first contact vid kris som kan ha slagit ut ledning”, var det enda som Henrik fick ur sig och fortsatte sedan med ”Det kanske ingår en störningsstädare mot fjärrstyrda bomber eller liknande, jag vet inte. Det finns en fysisk telefon vid pentryn. Vi borde nog testa den”. Sedan var det som Henrik insåg att han borde bli arg, han brusade upp sig och ”Varför i helvete har du inte sagt något först nu. Vi har stått här i 10 minuter med Karl död i trapphuset och mobilen fungerade inte?”
En dörr gick igen ute i kontorslandskapet. Och, de båda såg hur Lisa var på väg tillbaka. Olle dämpade sin röst. ”Jag ville inte säga något när hon var i närheten. Karl ville inte säga allt per telefon, men han sa att Legal var redan …”, Olle tystnade tvärt när Lisa klev in i rummet igen. Andrea Yu satt och betraktade Henrik och Olles samtal med en mätt distans. Berättelser om intriger och död hade hon fått nog av som barn när hennes far- och morföräldrar debatterad över vem som svek vem under kulturrevolutionen. Traumatiska minnen går isär och vissa detaljer som verkar tillsynes avgörande för en person ter sig perifert hos en annan. Med åldern blev det allt mer tjatigt och till sist slutade hon lyssna, men mycket mord och elände hade det varit. Andrea levde därför hennes liv mer obekymrat. Att inte sätta personliga värderingar på saker och ting och ta det med en klackspark, som det så lustigt heter, var både del av hennes absolut starkaste sidor, men också en svaghet i vissa situationer. Född och uppvuxen på Ekerö utanför Stockholm var det alltid lika lustigt när hon tillfrågades att vara med i senaste mångfaldsrapport, men hon tog även det med en klackspark - whatever makes them happy brukar hon resonerade för sig själv. Istället för att tänka på mord satt hon därför och tänkte på julklappar när Lisa åter kom in i rummet och gick bort mot Andrea och hennes kollega Lars. Hon slog sig ner tätt bredvid Lars.
Lars och Lisa var ett par eller åtminstone väldiga goda bekanta resonerade Andrea. För Lisa hade varit förbi Lars vid ett antal tillfällen de senaste veckorna. Andrea var för egen del helt ointresserad av deras relation, men tyckte att Lisa verkade vänlig och Lars var bra på sitt jobb. Han hade dock ett ohälsosamt intresse för djurrätt tyckte hon. För att ge de en stund av privat umgänge reste sig därför Andrea upp och gick bort mot Henrik.
”När tror du att vi kan gå ut igen?”, frågande hon i neutral ton. Henrik tittade på henne med en blandning av förvåning och tankspriddhet och tog en stund på sig innan han svarande. ”Ja, det är vad vi försöker reda ut.” Sedan vände han sig till Olle och sa ”Telefonen vid pentryn, tror du att du skulle gå dit och ringa 112 för att se vad som händer?” Olle svarade bara ett lakoniskt ”Okej” med en surmulen ton och gav sig iväg.
När Olle gått vände sig Henrik till Andrea igen och talade med dov röst. ”Du förresten, hörde du något om ett bråk tidigare med Karl?”.
Andrea suckade och tittade på Henrik innan hon svarande snabbt ”Ja, jag satt och jobbade, men det var en kvinna som skrek något till honom ja.” ”Jaha, men vem var det då? Det är ju bara vi här.” ”Inte vet jag” fortsatte Andrea obrytt och tog upp mobilen för att kolla efter täckning. Fortsatt inget.
Henrik beslöt sig för att gå efter Olle när Andrea sedan fyllde i med ”Det var bara nått om penningtvätt hörde jag.” När han hörde orden bestämde han sig för att diskret vika av mot juristavdelningen, eller Legal som avdelningen hette, som satt i bortre hörnet av våningsplanet.
