Försäkring - en svart låda?
Försäkringar kan ibland upplevas som en svart låda - du betalar snällt varje månad, ibland stora belopp, och när något väl händer så är det alltid någon paragraf som sätter käpparna i hjulet. Så upplever många försäkringar eller så är de bara nöjda för de aldrig haft en skada.
I syfte att medla skulle jag som både försäkringsanställd och konsumentvägledare vilja förklara några principer som gäller inom branschen. Det gör det lättare att förstå varför det ibland går snett.
1. Du får tillbaka vad prylen var värd precis innan den gick sönder - eller värdeneutralitet. När en skada sker eller när du försäkrar något ska du tänka på vad soffan eller bilen är värd i andra hand - om du skulle sälja det på blocket helt enkelt. Det är vad du kommer få ut! Vad du köpte soffan för 3 år sedan kan du bara glömma. Och, det är väl rimligt om du tänker efter, annars skulle folk utnyttja försäkringen till att hela tiden hålla sig med ny mobil eller ny elsparkcykel. Samtidigt går det emot en social kod om att du överkompenserar när du haft sönder något - exempelvis en vas hos en faster. Då köper du en helt ny vas. Därför är det inte konstigt om folk tror att de ska få en helt ny dator om gamla gått sönder. Men, så fungerar det inte.
2. Plötslighet. Alla försäkringar fungerar så att de ersätter oförutsedda händelser. Alltså när något inträffar som du inte trodde skulle hända eller något som händer plötsligt. Det är därför hussvamp och murket trä vanligtvis inte ersätts eftersom du hade kunnat förhindra att problemet uppkommit överhuvudtaget. Att du inte haft ekonomiska medel, inte brytt dig eller bara varit ovetande är inte ett giltigt skäl.
3. Aktsamhet eller vara rädd om dina saker och hemmet. På samma spår som med plötslighet behöver du ha varit rädd om dina saker - varit aktsam. Inom rimliga gränser ska du själv förhindra att inbrott eller skador sker. Du ska låsa dörren och stänga fönster eller låsa in kontanter eller undvika att ha en 50 000 kronors cykeln på vinden. Om du inte är rädd om dina saker drar försäkringsbolaget av en summa i stil med "Nähä, du sket i att cykeln kunde bli stulen, så då skiter du väl i om du får 10 000 kr mindre i ersättning också - passar oss fint. mvh Försäkringsbolaget".
4. Den fjärde dimensionen - tidpunkten! Ok, kort punkt. Försäkringar gäller alltså för skador och händelser som kan hända i framtiden. Du kan inte ha sönder din soffa och sedan teckna en försäkring, det går emot själva idén med försäkringar att tillsammans med andra dela på framtida risker. På samma sätt slår tyvärr den här principen i olika sjukdoms- och djurförsäkringar fel där det kan vara svårt att fastslå när en sjukdom uppkommit. Här hamnar konsumenten i kläm mellan dimensionerna och fastnar i en evig loop av tidsförskjutning och kan aldrig byta försäkringsbolag. Något att jobba med för branschen och att återkomma till!
5. Villkor och skadereglerare. Sista punkten och den mest introspektiva. Det finns försäkringsvillkor, alltså typ en lagtext, som ska säga vad som gäller för din försäkring. I den finns hundratals olika belopp och gränsdragningar. Helt omöjligt även för mig att kunna alla detaljer från alla bolag, välj det som är mest viktigt för dig och kolla upp i förväg är mitt enda tips där. Sedan finns skadereglerare, de är typ tingsrätten, som tolkar lagtexterna och dömer ut ersättning. De kan vara lite flexibla och tolkar ibland lite som de vill - båda upp och ner. Kom då ihåg att det finns både en hovrätt och högsta domstol även inom försäkringsbolagen. Tänk rimlighet är väl en god grundtanke för vad som gäller här.
Summa summarum ... alla de här principer finns och har kommit till för att hålla ner priset på försäkringar (och i viss mån för att garantera lönsamhet för försäkringsbolagen). Om försäkringarna skulle täcka allt skulle de vara 10 gånger dyrare och ingen skulle ha de.
Väl mött
Henrik
